Dag 7. Sista kvällen med Ivar.

Vaknade 07:30 och krånglade lite med bloggandet. Jag hade inget nätverk på rummet så jag fick stå i lobbyn och lägga ut inlägget. Det är jag van att göra sedan föregående år här. Detta är första gången jag normalt har bra uppkoppling på rummet. Det var nog många vakna vid den tiden också och nätet kunde varit fullt.

Jag tog den sedvanliga turen ner till GiGis för frukost. Sedan strosade jag Broadway ner och hamnade på 23:dje gatan innan jag var i behov av att åka tunnelbana.

Hmmm. En fastlåst premobil. Man ser inte dessa parkerade så ofta.

Jag passerade förstås denna osannolika plats igen. Times Square.

Flatiron building tittar fram i soldisen.

Det var väldigt varmt denna dag. Soldis och hög luftfuktighet. Tyvärr hade jag inte tagit med solglasögonen så jag höll på att köpa ett par billiga panikglasögon. Jag åkte hem istället för att hämta mina riktiga och byta till kortbyxor. Kl 15 skulle jag möta Ivar i parken vid City hall så jag åkte hemifrån kl 14.

Jag klev av vid 23:dje igen för att äta lunch innan. Precis när jag klev upp ur tunnelbanan började det regna så jag kröp ner i källaren igen för att åka vidare direkt till City hall men det var något krångel med tunnelbana så jag var tvungen att hoppa av en bit därifrån. Som tur var hade jag paraply med mig men till slut hjälpte inte ens det. Jag var tvungen att söka skydd för ett skyfall. Det gjorde att jag blev försenad i ca 20 minuter men vi träffades ändå till slut.

Detta var alltså sista kvällen med Ivar för denna gång och det kändes lite vemodigt. I synnerhet nu när jag tycks kunna promenera obehindrat igen. Eftersom jag var hungrig bad jag Ivar att ta mig till ett ställe i närheten där jag kunde på Buffalo Hot wings. Det gjorde han och vi tog en varsin öl också och gick sedan vidare norrut uppför Hudson street.

Där har jag aldrig gått förut av någon anledning. 

Vädret var allt annat än pålitligt denna eftermiddag. Mörka skyar drog ständigt in över Manhattan och det växlade mellan soldis och skyfall.

Det kom ett nytt skyfall och vi blev stående i tio minuter under ett tak.

Vi gick in på en närbutik och köpte en varsin öl som vi kunde dricka på vägen, gömd i en brun liten påse. Man får ju inte dricka alkohol offentligt här heller men det är OK om inte flaskan syns. När vi betalade ölen tog kassörskan genast upp två bruna specialgjorda påsar och ställde våra flaskor i och öppnade dem. Det var för mig en ny upplevelse. 

Vi tog sedan tunnelbanan upp till Eats för att avnjuta resans sista ostron och beställde ett och ett halvt dussin var, dagen till ära. En kille i baren var övertygad om att jag var Sammy Hagar i Van Halen. Han blev nog lite besviken när jag presenterade mig som Eddie Persson ifrån Kristinehamn. 

Efter några öl och ett långt avsked, tog jag taxi hem till mig på andra sidan Central park. Det är så besvärligt att åka buss genom parken så det fick vara värt 10 dollar som det kostade.

Jag kommer att sakna Ivar mycket efter denna resa men vi får träffas igen i september när Lina och jag ska dit. Jag är väldigt kluven till den stundande hemresan. Nu när jag kan gå obehindrat igen skulle jag vilja vara kvar här lite till. Samtidigt längtar jag till mina kära därhemma och till kapellet.

24 009 steg.