Jaha, då sitter jag här på Arlanda igen då. Resan hit gick smärtfritt som på ett snöre. Jörgen hämtade mig på kapelltrappan i god tid och skjutsade ner mig till järnvägsstationen i Kristinehamn. X2000 funkade hela vägen och när jag kom fram till Flygbussen kunde jag bara kliva rakt på.

I natt ligger jag på "Rest and fly" härinne på Sky City och kan gå inomhus hela vägen ombord på planet. Nästa gång jag är utomhus så står jag på perrongen på Newarks järnvägsstation. Därefter går jag ut i friska luften igen när jag kliver upp ur tunnelbanan på 103:street och Broadway.

Dit är det dock många timmar än och först ska jag ha träsmak i 8 timmar på planet.

Idag har jag varit hispig och nervös. Det började faktiskt redan tidigare i veckan. Jag blir sådan inför en resa då inget får gå fel eller glömmas. Trots att jag börjar bli rutinerad är det likadant varje gång. Jag skriver listor och bockar av, går igenom kroppen kroppsdel för kroppsdel och tänker på vilka tillbehör fötterna behöver under resan till att börja med. Jag fortsätter uppåt på kroppen och avslutar med schampoo och hårborste. Sedan tillkommer saker som inte har med kroppen att göra; kamera, laddkablar, anteckningsblock och Franklin. Franklin är en gummiödla som Felix tyckte jag skulle ta med till New York för att slippa vara ensam. Jag tror det var 2009 och Franklin har varit med varenda gång sedan dess. Det finns bilder på honom i alla möjliga situationer i de tidigare bloggarna och han lär dyka upp denna gång också. Han ligger i resväskan på bilden i det förra inlägget bland annat.

I år har jag nästan inget planerat för min vistelse. Jag ska bara ta det lugnt och flöjta runt. Jag ska återse ett gäng gamla New York-bor som jag träffat genom åren och det blir väldigt trevligt. Jag håller mig ändå lite på min kant och går för mig själv för det mesta. Jag tänker bra då.

På tisdag har jag flöjtat runt på detta jordklot i exakt 50 år och det är inget att fira direkt. Det tänker jag inte göra heller. Jag ska tiga ihjäl min födelsedag här bland mina vänner som inget vet.

Café efter café rullar ner sina galler häromkring mig nu där jag sitter. Den 2 maj går mot sitt slut och jag ska dra mig tillbaka till rum nr 8 på hotellet. I morgon blir det en jättelång dag så det är lika bra att fälla in hovarna redan nu.

Godnatt!