söndag 4 maj 2014

Ditresan

Jag vaknade kl 06:00 och gick upp och duschade. Att resan skulle bli lång visste jag, men inte hur lång. Jag gillar att vara ute i god tid så jag satt vid gaten långt innan jag behövde göra det. Frukost hade jag intagit på McDonalds. I Taxfree köpte jag snus till mig och en flaska Absolut vodka till tjejen jag köpte glasögonbågar av för något år sedan. Bågarna gick sönder strax före jul och jag skickade över dem och fick ett par nya. Snyggt när garantin funkar över Atlanten.

På planet hamnade jag framför ett jätteförkylt litet barn som knappt kunde andas. Barnet grät hjärtskärande stora delar av resan och jag var mycket nöjd med att jag packat ner öronproppar. Hur synd det än var om barnet så var det svårt att stå ut med gråt och gnäll några längre stunder. Det var olidligt varmt i kabinen också. Jag påpekade detta flera gånger men det gick inte att få ordning på det. Jag fick gå och sätta mig bland flygvärdinnorna i planets bakre del ibland för att kunna andas.
Klockan 12:40 lokal tid landade vi på Newark.
P gr a köer till passkontroll och letande efter buss tog det ca 2 timmar innan jag kom ifrån flygplatsen. Normalt går det ett gratiståg från flygplatsen till en järnvägsstation. Detta gratiståg gick inte nu utan en ersättningsbuss skulle krångla iväg med oss till en annan järnvägsstation istället. Det gick trögt och trasslade och kl 17 var jag framme vid hotellet. Det tog alltså drygt fyra timmar från det vi landade.

Trött, lortig och hungrig gav jag mig ut på stan. Jag gick Broadway ner till 95:te gatan till Cleopatras Needle för att hälsa på den lilla bartendern Monir från Bangladesh. Mycket riktigt stod han i baren och sken upp när jag kom. Två iskalla Budweiser drack jag och vi pratade om livet som gått sedan sist. Jag nöjde mig så och gick sedan norrut tillbaka igen och stannade på en Texasinspirerad sylta och åt ”Buffalo Hot Wings”, kycklingvingar i stark chilisås.




Utsikt mot Broadway från mitt bord.


Såsen var så stark så jag fick tårar i ögonen av att titta på den. D v s det ångade starkt från den så ögonen tårades. Det var jättegott med mat. Jag knallade sedan hemåt i lätt duggregn och slank in i en livsmedelsbutik och köpte en flaska vatten och någon typ av ostbågar.

Nu sitter jag på rummet och klockan är blott 20 på kvällen. Det blir inte mer än så idag. Jag ska plocka lite här nu innan jag lägger mig.

På måndag kanske jag får ett nytt rum med eget badrum. Flickan i receptionen såg att jag bott här förut och ville på så sätt bjuda till lite. Hoppas det blir så. Det är ju alltid enklare att ha eget badrum än att dela med andra.


9 423 steg denna första dag.

2 kommentarer:

  1. Vilken otur du hade med ditresan! Men tur att du hade öronproppar. Sådana är ett måste för mig, om inte annat på plats när man ska försöka sova i trafiklarm eller luftkonditionering som låter som E18 i rusning (citat från en kompis). ;) Härligt med den omtanke du berättar om, både vad gäller glasögonen och att du eventuellt får byta rum. Haha, den där chilisåsen skulle jag ha dött av. Tål tyvärr inte chili, hur gott det än är. Hoppas du sover bättre nästa natt! Jag ser fram emot kommande rapporter.

    SvaraRadera
  2. Oj jag såg inte kommentaren förrän nu. Den där chilisåsen innehåller ättika tror jag. Det var det som fick ögonen att tåras.

    SvaraRadera