Första heldagen

Det är något konstigt med amerikaner och deras tänk. Jag generaliserar säkert å det grövsta men det är slående skillnader i hur åtminstone de som inreder och driver hotell tänker mot sina kollegor i Sverige. Nu bor ju jag alltid på lite enklare hotell men jag ser ett mönster. Gränsen för vad hotellägaren accepterar som en okej lösning är mycket lägre här än vad jag någonsin tidigare sett. Det viktiga tycks alltid vara att det ser bra ut. Funktionen verkar mer eller mindre ovidkommande. T ex detta. Här står sängarna i mitt rum. Det är ju inget konstigt med det. Igår kväll tänkte jag läsa lite men sänglampan var inte inkopplad. Det finns överhuvudtaget inget eluttag på hela den väggen och den har nog aldrig varit inkopplad. Men det finns ju en läslampa…

I mitt fönster har jag en persienn. Den saknar numera alla funktioner som man förväntar sig att en sådan ska ha förutom att den stänger ute solen. Det går inte att rulla upp den och det går heller inte att justera vinkeln på lamellerna. Det är således omöjligt att få in dagsljus om man inte monterar ner den.

Nåväl. Idag vaknade jag 03:22 pigg som en liten sprallig mört. Jag låg kvar i sängen och lyssnade på en skiva i hörlurar i komplett mörker men kunde inte somna om. Klockan 7 gick jag ut och promenerade ner till mitt ordinarie frukosthak, GiGi café på Broadway mellan 72:a och 71:a gatan. Min bagle smakade precis som den skulle.

En liten oas i röran på Broadway.

Jag gick sedan genom Central Park och gick vilse som vanligt.

Bild från Central Park. The Dakota building i bakgrunden.

Det finns en kyrka på östra sidan som jag tänkte besöka och känna vibbarna ifrån. St Peters lutheran church som ligger på Lexington avenue och 54:de gatan.

Som de flesta säkert känner till så är jag väl inte den mest religiösa personen i stan men det finns andra vibbar i den kyrkan. Jazzmusikern King Curtis blev nerstucken med kniv i ett bråk här på Manhattan i slutet av 60-talet och begravningscermonin hölls i denna kyrka. Aretha Franklin och Stevie Wonder sjöng på begravningen och Duane Allman var där. Duane Allman berättar om detta i låten ”You don’t love me”.

När jag varit vid kyrkan var klockan strax efter 9 och inga affärer var öppna. Jag satte mig på Starbucks för att ta en cappucino och komma åt Internet en stund. Mina planer var att gå till Bloomindales när de öppnade för att se den affären och köpa lite strumpor. Strax före 10 vandrade jag norrut mot 59:de gatan där Bloomingdales ligger. Väl framme insåg jag att de öppnar 11 på söndagar. Eftersom jag befann mig i kvarteren runt där min vän Daniel Svanberg bor så tänkte jag att vi kunde ta en fika. Jag ställde mig utanför ett Starbucks och kom åt deras nätverk och skickade ett meddelande. Jag fortsatte att gå norrut och tänkt stanna vid nästa Starbucks för att logga in igen och läsa hans svar. Otroligt nog hittade jag ingen mer Starbucks innan orken i benen tröt så jag var tvungen att sätta mig. Jag gick ner i tunnelbanan och åkte ner till 33:e gatan. Mitt andra mål för dagen var att gå på en gratis utomhuskonsert i Hoboken i New Jersey.

Jag kom till Hoboken strax efter 11 och musiken skulle börja 12.

Men det fanns en massa stånd med mat och diverse saker att titta på under tiden. Jag gick av och an och köpte en påse friterade Oreo’s som jag smockade i mig.

Sedan åt jag Crab cake. Det var som en hamburgare gjord på krabbfärs med majonäs och citron i ett hamburgerbröd. Jag gick också ner till Hudson river och tog några bilder av Manhattan.

Jag gick hela eftermiddagen fram och tillbaka bland stånden och satte mig för att lyssna på musiken ibland. Det var inga band som jag känner till som spelade men en del var bra och annat inte.

Dragplåstret bland banden var Southside Johnny and the Asbury dukes.

De har jag i alla fall hört talas om och de gick på scenen kl 16:30. Det var i alla fall en intressant dag och jag har suttit mycket och tittat på folk. Hoboken var ett trevligt ställe också.

När jag var nöjd på musiklyssnandet åkte jag tillbaka till Manhattan för att träffa Irene och damerna på Acqua. Acqua är en liten restaurang som ligger i hörnet av 95:te gatan och Amsterdam avenue. Efter en stund kom Irene och det blev många kramar och skratt. Även Patty, Larry, Jennie och Connie dök upp och vi satt och pratade i ett par timmar. 

Connie och Franklin.

När det var dags att gå hem stannade jag till på vägen och tog en pizzaslice till kvällsmat. En lång dag var till ända och jag gick till sängs runt kl 22.

23 558 steg på stegräknaren.