Hemresam

Jag vaknade 6:30 och klev upp och dolade med packningen och tog en dusch. Jag skulle träffa Tom i Harrison i New Jersey kl 12 så jag hade gott om tid på mig. Jag funderade på att äta frukost i närheten av hotellet för att slippa dra på väskan under frukosten men jag beslöt mig för att åka mer till stan och äta på Penn station innan jag tog PATH-tåget till New Jersey. PATH (Port Authority Trans Hudson) är en tunnelbana som går under Hudson river till New Jerseysidan.

Jag tog en bagle med scallion (purjolök) creemcheese som vanligt och en flaska juice på stående fot utanför Madison square garden. Sedan gick jag med min väska till 6:tte avenyn där PATH går. En smidig resa i en underbart luftkonditionerad vagn. Det var jättekvalmigt på morgonen. Jag fick byta vid Journal square och åka en liten bit till.

Området runt stationen Harrison var lugnt och stilla. Det fanns en luftkonditionerad diner där jag kunde sitta och vänta med en kopp kaffe på att klockan skulle bli tolv. Tom kom på slaget tolv och vi åkte en sväng till en portugisisk restaurang så han fick äta. Jag tog bara en cola. Sedan åkte vi upp på ett berg med utsikt över Manhattan och där det fanns ett minnesmonument över 11 september.

Under brandmanshjälmen på podiet till vänster hade getingarna byggt bo. Eagle rock hette parken och det passade bra eftersom stora örnar seglade över platsen.

Utsikt över midtown i diset.

Downtown.

Sista bilden för i år får bli på Tom där han står vid muren. Vi satt där en bra stund och pratade musik innan han skjutsade mig till flygplatsen.

På flygplatsen blev jag av med väskan i incheckningen direk. Den vägde 14 kilo när jag åkte dit och 19,6 när jag åkte hem. Jag åt mac’n’cheese och spanska korvar till lunch innan jag gick igenom security. Flighten hem gick förvånansvärt bra trots att jag inte sov en blund. Jag tittade på en film som hette någonting med Walter Mitty som var OK. 

Efter landningen tog jag Arlanda express in till Centralen och satt där och väntade på att tåget skulle gå. På hemresan satt jag med en nybliven kvinnlig pensionär som levde livet. Vi pratade oavbutet under hela hemresan utom en stund när vi hjälptes åt med ett av hennes korsord. Vi löste det helt förstås till slut. 

När jag slutligen kom till Kristinehamn stod goa lilla Lina där och tog emot mig med öppna armar. Hon skjutsade hem mig och jag fick se hennes 50-årspresent till mig. En liten grupp med trädgårdsmöbler som stod på baksidan. Det har jag/vi verkligen saknat.

Jag duschade sedan och stoppade in en tvått och åkte ner till Felix. Där möttes jag av en bamsekarm. Jag hade köpt några t-tröjor till honom som han var jättefin i (förstås).

Tack ska ni ha för denna gång.

Denna dag bemödade jag mig inte med att registrera några steg med stegräknaren. Jag ska göra lite statistik över mitt gående och se efter hur många dagar orken normalt tryter. Jag flaggar för det inlägget längre fram.